Ett brutet ben till följd av en bilolycka i unga år hade kunnat ta dö på karriären innan den ens börjat. Men det var inte så Jean-Pierre Papin hade föreställt sig sin framtid, han tänkte inte ge upp, det hade han redan talat om för sin mamma.
”Oavett om du gillar det eller inte tänker jag satsa allt jag har på att bli en fotbollsspelare”.
Man kan tänka sig att många mammor inte köpt det ultimatumet rakt av och förmodligen gjorde inte Papins mamma det heller, hon ville egentligen att han skulle bli ingenjör. Men vill man något väldigt mycket ska det också till enorma krafter för att stoppa en. Den viljan och passionen för fotbollen skulle ta Papin långt i karriären.
Hans föräldrar skilde sig när han var relativt ung och efter det flyttade han hem till sin mormor i norra Frankrike på gränsen mot Belgien. Det var också i grannlandet som hans A-lagskarriär skulle ta fart ordentligt. Som 15-åring hade han först debuterat i franska Valenciennes innan flyttlasset gick vidare till belgiska Club Brügge.
I den belgiska klubben spenderade Papin bara en säsong, men han hann ändå med att göra ett ordentligt avtryck i föreningen. På fyrtiotre matcher gjorde han trettiotvå mål i Club Brügge och 2008 röstades han fram till klubbens bästa utländska spelare av supportrarna. Efter tiden i Belgien bestämde sig Papin för att det var dags att vända hem till Frankrike igen och denna gång Marseille. Fast det kunde ha blivit ett helt annat lag i födelselandet som Papin vände hem till. Han hade nämligen skrivit på ett preliminärt kontrakt med Monaco men Marseilles kontroversiella ägare, Bernard Tapie, lyckade övertyga Papin om att gå dit istället.
På den Franska Rivieran skördad Papin stora framgångar och här skulle han också bli en av världens mest beryktade avslutare. Marseille blev omgående ett topplag i Frankrike och under åren som Papin spelade i klubben vann man ligan fyra år i rad. Utöver detta blev Papin skytteliganvinnare av Ligue 1 under samtliga av dessa säsonger plus ytterligare en. Dessutom ledde Papin Marseille hela vägen till Europacupfinalen 1991 som man dessvärre förlorade mot Röda Stjärnan efter straffar.
Papins roll som spjutspets i ett av Europas bästa klubblag gjorde att han förärades med Ballon d’Or 1991. Papins makalösa sinne för mål var bara en av många spetsegenskaper som han innehade. Han gjorde mål från alla håll och kanter, på huvudet och med fötterna. Ett av Papins signum var volleyskott ifrån svåra situationer – dessa mål fick smeknamnet ”Papinade”. Om Papin hade en medfödd talang för mål eller om han hade jobbat sig till den går meningar i sär om. Själv har han kommenterat det som en kombination mellan dom båda.
”Jag hade absolut en talang för att göra mål, men utan jobbet som jag gjorde hade den inte varit värd någonting. När jag hamnade framför mål så tvekade jag aldrig, göra mål var det jag hade gjort på träning hundratals gånger förut. Det kom naturligt tillslut”.
Självförtroendet när man får bollen framför mål brukar nämnas som en av hörnstenarna för att bli en riktigt bra anfallare. Det är det som skiljer en hyfsat bra spelare ifrån en väldigt bra spelare. Papin hade också en bra kemi med flera av sina medspelare. Under en period lirade Papin längst fram med uruguayanen Enzo Francescoli. Men den spelare som han trivdes allra bäst ihop med var utan tvekan engelsmannen Chris Waddle. När han kom till Marseille var Papin den enda som förstod lite engelska och kunde därmed kommunicera med honom. Därför bestämde Papin sig för att låta engelsmannen bo ihop med honom under en tid för att acklimatisera sig i det nya landet. Detta var en viktig pusselbit som Papin själv beskrivit som fundamentalt för deras samarbetet på planen under säsongerna som följde.
Chris Waddle var en finurlig spelare som flöt förbi sina motståndare på ett lekfullt sätt och hittade allt som oftast fram till Papin i straffområdet. Varje målskytt behöver en lika skicklig parhäst och Waddle blev exakt detta för Papin under flera år.
Med det franska landslaget var Papin med och vann brons i VM 1986 i Mexiko. Till det mästerskapet var det lite av en skräll att han blev uttagen överhuvudtaget då han ännu inte slagit igenom ordentligt hemma i Frankrike. Under detta succéfyllda mästerskap för fransmännen stod Papin för två av målen – bland dessa återfanns bl.a. segermålet i öppningsmatchen mot Kanada som vanns med 1-0. Totalt blev det trettio gjorda mål på femtio landskamper i ”Les Bleus”.
Tiden i Marseille för Papin hade slutligen nått sin ände 1992 då Milan började visa sitt intresse för anfallaren. Samma sommar köpte också italienarna loss honom för 10 miljoner euro – ett präktigt transferrekord på den tiden. Men sejouren i Italien blev ingen succé. Allt som oftast hade Papin svårt att ta en plats i laget och även om han gjorde en hel del mål blev det aldrig på samma sätt som i Marseille. Dessutom led han av regelverket i Italien som enbart tillät tre utländska spelare i matchtruppen och med spelare som Frank Rijkaard, Marco Van Basten och Ruud Gullit i laget var det extremt hård konkurrens om dessa tre platser.
Utöver problematiken att ta en plats i laget trivdes aldrig Papin med Fabio Capello som tränare. Hans ultra-defensiva spelstil kolliderade med Papins romatinska syn på hur fotbollen skulle spelas.
”Om det är tråkigt att kolla på lag som spelar som Capello vill kan jag tala om att det är ännu tråkigare att spela i det laget”.
Papin lämnade Milan ganska snart för spel i Bayern München. Men inte heller här fick fransmannen saker och ting att fungera. Sin bästa period i karriär hade Papin i Marseille och det var här som han klättrade hela vägen upp till priset som världens bästa spelare 1991. En målskytt av rang och en personlighet som trivdes bäst på den Franska Rivieran.
När Papin mötte Marseille med Milan i Europacupfinalen 1993 och jublande Marseille-spelare sprang in på planen efteråt kunde man skönja ett leende på Papins läppar samtidigt som han kramade om Marseille-presidenten Bernard Tapie. Efteråt har han själv berättat att han, i det ögonblicket, glömt bort att han inte längre spelade för Marseille.
Sådant avtryck hade Marseille gjort på Papin och Papin gjort på Marseille – som klippt och skurna för varandra i en symbios som ledde dom båda till Europas yttersta toppskikt.
fotbollshistoriabyoskar.wordpress.com 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.